En blogg att behärska världen

Pah! Väckarklockan ringer, kaffet kokar över, min oduglige medhjälpare spiller en behållare med mögliga aphjärnor över hela frukostbordet, och här sitter jag och försöker skriva ett blogginlägg. Nåväl, vad är väl min små futtiga bekymmer i det kosmiska perspektivet, tänker jag ibland. Det finns väl andra som har det mycket värre. Tio av tio svenskar skulle t ex kunna ha mer ont. Ozonhålet skulle kunna vara betydligt större. Tusenmeters tsunamivågor skulle kunna skölja över hela kontinenter. Planeten skulle kunna upphöra rotera, tvärt, och alla skulle kastas ut i rymden, för att frysa ihjäl och sedan sugas in i solen och kremeras.

När jag tänker så känns allt mycket bättre. Allt det där ligger faktiskt inom räckhåll för den moderna vetenskapen. För jag tror på vetenskapen, det gör jag faktiskt. Jajamensan. Alla gör ju inte det i dagens samhälle, men alla är ju heller inte onda genier.

Det är en fråga om resurser. Mycket slösas bort på helt onödiga saker idag, som pensioner, barnbidrag och julklappar. Jättestora blänkande domedagsmaskiner har alltid fått stå tillbaka i kortsiktiga politikers och skattebetalares prioriteringar. Det är ingen brist på onda genier i det här landet, men de tvingas försöka förverkliga sina visioner med sina egna surt förvärvade slantar. Mycket får stanna på papperet. Få får smaka på ens ett uns av den herostratiska berömmelse de förtjänar. Det är det många som tycker är fel.

Inte för att det har någon betydelse vad "många" tycker, när jag har fullbordat mina projekt och tillägnat mig mitt rättmätiga herravälde över mänskligheten så är det jag som bestämmer. 

(Det kan förstås också visa sig vara vetenskapligt intressantare att genomföra något av mina sidoprojekt som syftar till att utplåna allt liv på jorden. Allt beror på dagsformen. Följ den här bloggen regelbundet, ni patetiska maskar!)